Om mig
Jag började tjänstgöra som folkskollärare, läste vidare till ämneslärare på högstadiet och därefter som speciallärare i grundskolan. Åren 1990 - 2006 undervisade jag i matematikdidaktik vid Mittuniversitetets lärarutbildning i Härnösand. Nu bor jag i Västerås och arbetar som timlärare i matematikdidaktik inom lärarutbildning och kompetensutveckling samt föreläser kring matematikdidaktik. Jag skriver även läromedel i matematik.
Jag var med i Matematikdelegationen och gläds åt att förslag från vårt betänkande Att lyfta matematiken - intresse, lärande, kompetens nu börjar genomföras. I matematikdelegationen arbetade jag bl a för att såväl förskola som grundskola ska få tydligare kursplaner och ett kommentarmaterial som tar upp vilka kvaliteter som behövs på olika begrepp, vad det ska leda till samt vilka vanliga missuppfattningar vi ska försöka förebygga och exempel på hur. Lärare ska inte behöva satsa sin tid på att försöka tolka vad kursplanen menar. Den tiden bör i stället användas till reflektioner kring hur man kan arbeta med eleverna så att de utvecklar önskade kunskaper.
I NämnarenTema 4, Matematik från början, har jag skrivit kapitlet Att skapa möjligheter att förstå och även medverkat i den norska rapporten Rapport från det 1.nordiske forskerseminar om matematikkvansker och i tidskriften Spesialpedagogikk. Jag har föreläst på Matematikbiennaler, Biennetter och andra konferenser samt vid högskolor och skolor, även i Norge och Finland.
Att det kommer mål och nationella prov för årskurs 3 ser jag som positivt. Dels får lärarna i de första årskurserna respons på hur de lyckats och dels kommer kommunerna förhoppningsvis att ta ett större ansvar för de elever som behöver mer stöttning för att lyckas nå målen. Den grundläggande matematiken är mycket viktig. När man möter elever som har svårt med skolmatematiken i t ex 5:an, i 8:an eller på IV-programmet, så är det många moment från de första åren man måste ta upp för att dessa elever ska förstå och ha en stabil grund att bygga vidare på. Det är aldrig för sent att förstå och lära sig matematik, men ju tidigare vi kan hjälpa in elever på bra spår ju bättre. Vi kan inte lämna kvar elever på perrongen utan det måste komma fler tåg. Då tror jag att intensivsatsningar, Ny chans, av samma typ som metoden reading recovery är att föredra. Det räcker inte med specialundervisning en timme i veckan utan hellre lite varje dag i några veckor och så uppehåll. Av erfarenhet vet jag att intresset kan vändas om elever får chans att förstå matematik och uppleva att de faktiskt kan.
Min önskan är tydliga mål, ett gediget kommentarmaterial samt tid för lärare från förskola till åk 9 att planera hur de skulle kunna arbeta med matematik i progression. Skolan måste hjälpa eleverna att se samband och mönster, att automatisera talkamrater och multiplikations- och divisionstabeller, att generalisera, att utveckla språket, att tänka och dra slutsatser samt att inte ge upp så fort det tar emot.